(Krisuppgörelsen, ”kohandeln”, mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna 1933 hade stor politisk betydelse för demokratin och  Sveriges fortsatta utveckling. Bramstorp och Per Albin tog ansvar.)

1932: BONDEFÖRBUNDET

Då Sveriges folk i år går till val för att bestämma de politiska riktlinjerna för den närmaste framtiden, sker detta under en utomordentligt kritisk tid.

Utgången av valet kommer att i hög grad avgöra, huruvida det skall bli möjligt för vårt folk att genomkämpa krisen utan att lida allt för stora skador.

Bondeförbundet, som beklagar, att statsmakterna i flera fall avvisat eller efter allt för långt dröjsmål antagit förslag att stärka det svenska folkhushållet, vilka Bondeförbundet framfört vid riksdagarna, framhåller den fosterländska plikten för alla att i landets nuvarande allvarliga läge samverka till vårt folks bästa under rättvist avvägande av alla samhällsgagnande intressen.

Bondeförbundet söker åstadkomma likställdhet mellan jordbruket och andra näringar. För vinnande av detta mål, som är ett fosterländskt intresse, strävar förbundet att samla allt landsbygdens folk och alla med dem liktänkande till enigt samarbete.

Arbete och sparsamhet, lagbunden ordning och frihet under ansvar äro grunderna för en sund samhällsutveckling. Mot alla försök att uppriva rättens grundval skall jordbruksbefolkningen, vårt lands största folkklass, resa ett bestämt motstånd.

Kristen folktro och livsåskådning skola kraftigt värnas såsom grundval för vår folkuppfostran och vårt undervisningsväsen. Dessa för nutid och framtid oersättliga värden få icke givas tillspillo.  Alla goda krafter såväl inom statskyrkan som frikyrkorna böra medverka till detta mål. Fortsätt läsa →

(Bilden: Valaffisch från 1920-talet)

1920: BONDEFÖRBUNDETS VALPROGRAM

Till Sveriges jordbruksbefolkning.

Då Sveriges folk i år går till val af representanter till riksdagens andra  kammare, är det af en stor betydelse att ställning tages till de för dagen mest aktuella frågorna. Det är i synnerhet för den jordbrukande befolkningen nödvändigt, att den nu mer än förr beaktar de spörsmål, som direkt beröra dess egen näring.

Modernäringens rätt tillvaratages endast därigenom att den i riksdagen representeras i sådan omfattning att dess utöfvare där kunna göra sig gällande. Personer, valda inom egna led, kunna bäst framföra jordbrukets synpunkter och kraf.

Bondeförbundet fordrar, att jordbrukets intressen tillvaratagas och att lagstiftningen går i sådan riktning att näringen för dess utöfvare blir ekonomiskt bärande, ty om jordbruket, som är vår modernäring, kommer på obestånd, blir följden densamma för hela vårt land och alla dess öfriga näringar.

Sveriges bondeklass har sedan urminnes tider värnat om landets såväl materieriella som kulturella utveckling, och att Bondeförbundet följer sina förfäder i spåren framgår af följande program. Fortsätt läsa →

(Bilden: Initiativtagaren till Bondeförbundet Carl Berglund. År 1910 startade han tidningen Landsbygden som blev starten för partibildarprojektet.)

1912: Bondeförbundets program

Bondeförbundets organisationskommitté, har upprättat följande förslag till program:

Det proportionella valsystemets införande har gjort en organisation för jordbruksbefolkningen oumbärlig, enär de redan existerande partiernas intressen, särskildt i ekonomiskt avseende, äro främmande för och ofta rent av fientliga mot jordbruksbefolkningens. Såväl ”de moderata” som ”de frisinnade” och socialdemokraterna hava i sina politiska strävanden huvudsakligen tagit sikte på och inrättat sig efter städernas förhållanden, vilka även utöfva ett avgörande inflytande på dessa partiers ledning och politik, varigenom städernas intressen bliva otillbörligt gynnade på landsbygdens bekostnad.

Bondeförbundet har därför för sig uppsatt följande program att verka för:

1. Rättvisans och rättfärdighetens principer tillämpande i allmänna angelägenheter.
2. Höjande av landets andliga och materiella kultur samt allmänvälmågans utbredning.

Fortsätt läsa →