Page 1 of 2

Nordens tid är nu!

Vi lever i en orolig värld. I Kreml sitter en brutal diktator och i Vita Huset en

oberäknelig president. Lägg till detta att Frankrike nästa år kan få en högerextrem

president och att det största partiet i Tyskland också finns långt ut på högerkanten,

vilket kan få allvarliga konsekvenser för det europeiska samarbetet.

I detta läge är det nordiska samarbetet viktigare än någonsin. Men det händer allt för

lite på detta område trots att regeringarna har lagt fast en fin målsättning om att

Norden till 2030 ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region”. Ska detta bli

mer än en vacker vision krävs fler konkreta beslut snarast och inte i en obestämd

framtid.

När det gäller försvars- och säkerhetspolitik står hela Norden för första gången sedan

Kalmarunionens tid på samma grund. En utmärkt utgångspunkt för att utveckla ett

gemensamt militärt och civilt försvar. Detta bör kombineras med kraftfulla åtgärder för

att samordna utrikes- och handelspolitik. Överhuvudtaget är ett gemensamt

agerande när det gäller ekonomi och handel viktigt. Gränshinder bör snarast

undanröjas.

Redan för mer än 15 år sedan startade historikern och författaren Gunnar Wetterberg

en diskussion om att forma en union, som skulle innebära att Norden blev en av

världens 10 – 12 största ekonomier. Norden skulle på så sätt få ett större inflytande

både i Europa och i världen i övrigt. Även om han fick uppdraget att skriva Nordiska

Rådets årsbok 2010 (”Förbundsstaten Norden”) avfärdades hans idéer som

intressanta men orealistiska.

Nyligen lyfte Wetterberg åter tanken på en nordisk union i en krönika i Expressen

(24/5 2026). Han konstaterar där att näringslivet nu har tagit initiativet i det nordiska

samarbetet. Tjugofem stora nordiska företag har nämligen startat ”Nordic Compass

Group” för att stärka samarbetet i Norden, medan det politiska samarbetet närmast

går på tomgång, ”staternas oförmåga är ett svaghetstecken”. Wetterberg pekar i

krönikan på att den gemensamma nordiska arbetsmarknaden, gemensam

aktiebolagslag och forskning är områden som snarast bör samordnas.

Gunnar Wetterberg var före sin tid när han lyfte tanken på en nordisk förbundsstat,

men förhoppningsvis är verkligheten på väg ifatt. En annan Gunnar som på det här

området var före sin tid är Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror. Under andra

världskriget spelade han en nyckelroll i stödet till Finland och efter kriget var han

pådrivande i det nordiska samarbetet både som riksdagsman för Bondeförbundet

och aktiv i Föreningen Norden. Redan 1943 framförde han visionen om ett samlat

Norden:

Förbundsstaten borde inte vara en utopi, med tanke på den gemensamma kulturen

och likheterna i språkligt och religiöst hänseende. Förbundsstaten skulle

Page 2 of 2

konstitutionellt och organiskt vila på de nordiska länderna med bevarade särdrag.

Förbundsriksdag och förbundsregering skulle utgöra den sammanhållande kraften.

(Politisk tidskrift 1/1943)

Kan vi hoppas på att de båda Gunnars visioner är på väg att förverkligas? Ska

regeringarnas fina målsättning om Norden som ”världens mest integrerade region”

betyda något i praktiken är det dags för handling! De nordiska frågorna måste på

allvar in i samhällsdebatten. Nordens tid är nu!

Håkan Larsson

aktiv i Föreningen Norden och tidigare riksdagsledamot (c)

————————————

Författare till boken ”Dags för Norden!” (Fristil förlag 2025) och medförfattare till

boken om Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror, ”Från Bullerbyn till Lidarrende”

(Ekerlids förlag 2026)